Så kan Hundrahövdat vidunder användas i en mening
- Det är tusen små ödlor, som vuxit ihop till det vidunder, som nu ligger över oss och frustar förruttnelse i våra näsborrar.
- Du är ett vidunder.
- I denna värld betraktas dock människan lätt som ett tekniskt vidunder.
- Hon var ju ett rigtigt vidunder ; man påstår, kan man tänka, att hon slagit sin man, den beskedlige herr Bengt, och
- Han var en omänniska, ett vidunder.
- Med hvilket lejon eller vidunder trodde ni då, att jag farit ut ?
- Hon var då så mycket säkrare, att hon aldrig skulle sjunka som ett Vidunder nedanom honom.
- Vidunder smyga över marken : drakar, gorgoner, harpyjor.
- Han har utmålat mig, som ett rigtigt vidunder ; och derför är jag skyldig mig sjelf att upplysa dig om, hur orätt du har att tro...
- Jag var icke något enstaka fall, intet vidunder, som måste frukta sig självt.
- Den mor, som kan tveka under sådana här omständigheter, anser jag vara ett riktigt vidunder.
- Inför solen, rymdens härskarinna, förställde de sig, dessa växande vidunder, och antogo en ofarlig skapnad.
- Angela flämtade av häpnad, och hon blev rädd, som om hon fått syn på ett vidunder.
- Han var inte en människa mer, utan ett vidunder.
- Den hade föreställt en kvinna, ett helgon, som oberörd gick sin väg fram mellan hiskliga vidunder som öppnat käftarna för att sluka henne.
- Det var en annan, ett vidunder.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
